Jag tvingades jobba gratis på chefens bröllop


Jag hade bara jobbat som mäklarassistent ett par månader när min chef bjöd mig på sitt bröllop. Jag blev jätteglad! Redan samma kväll surfade jag runt på nätet efter en snygg klänning.

Efter en del letande hittade jag en smaragdgrön dröm. På rea fyndade jag ett par perfekt matchande skor. Jag såg också till att boka tid hos min frissa för att hon skulle locka och sätta upp mitt hår. Efter att ha varit mammaledig ett par år såg jag verkligen fram emot att få komma ut lite. Jag var så trött på att gå runt hemma i sunkiga hemmakläder med kräkfläckar på.

Jag kände egentligen inte min chef, som var i 45-årsåldern. Marcus var trevlig och skulle nu gifta sig med Elisabeth, som jobbade som mäklare på samma ställe. Det var där de hade träffats. Hon var runt 40 och hade det där perfekta utseendet med långt, välskött hår och ett lite svalt sätt.

LÄS OCKSÅ: Joakim, 35, slutade dricka alkohol i ett år 

Bjuden som gäst – blev behandlad som personal

Paret skulle gifta sig i matsalen i släktens gamla grosshandlarvilla i skärgården. Bröllopet var en lördag och på torsdagen samma vecka kom Elisabeth fram till mig. Hon undrade om jag och den andra mäklarassistenten Sandra, som också var bjuden, kunde komma ut redan på lördagsmorgonen. De behövde hjälp med att duka. Jag hade ju bokat tid hos frisören, men lovade att komma så fort jag var klar. Jag var inte helt nöjd med att behöva stressa för att hjälpa till, men sa ingenting. Marcus var ju min chef.

Vid 10.30 parkerade jag och Sandra bilen. Tillsammans med ett par kusiner till Marcus fick vi duka långborden för 80 personer. Marcus själv såg jag inte till, men när vi nästan var klara kom Elisabeth fram. Hon var stressad och skulle snart bli sminkad. Hon hade skrivit en lista med saker som behövde göras. Nu bad hon oss gå ut i skogen och klippa små grankvistar till bordsdekorationen. Efteråt ville hon att vi skulle ställa champagneglas på silverbrickor och göra löjromssnittar.

Det var ingen fråga från Elisabeth, utan en uppmaning. Jag blev helt ställd och kände att jag var på väg att börja gråta. Så fräckt! Ändå sa jag inget. Inte heller Sandra protesterade. Det var ju Elisabeths bröllopsdag och brudgummen var ju vår chef.

Efter vigseln drog Elisabeth mig åt sidan och bad mig gå runt och servera bröllopsgästerna champagne

Marcus såg jag knappt till. Jag kände mig utnyttjad. Som tur var hade jag inte bytt om innan, men den fina frisyren började falla ihop lite. Jag kände mig svettig och äcklig. Tanken var att jag och Sandra skulle dela rum på ett vandrarhem i närheten. Men jag hann inte åka dit före vigseln. I stället fick jag klä om på en toalett, där jag försökte sminka mig. Jag hann precis till vigselceremonin klockan 16.

Jag kan ju inte precis påstå att jag var i feststämning när bröllopsparet sa ja till varandra. Elisabeth var så klart strålande vacker och jag kände att jag tyckte allt mer illa om henne. Jag tyckte det var så otroligt märkligt och snålt att gå ut med en inbjudan till fest och sedan låta mig och Sandra slita.

Men det slutade inte där. Efter vigseln drog Elisabeth mig åt sidan och bad mig gå runt och servera bröllopsgästerna champagne.

Vid middagen hade hon placerat mig och Sandra i änden av ett långbord med barnen som närmsta grannar. Jag började nästan skratta. Jag som hade tänkt mig ett kul party. I stället hade jag fått rollen som passopp och dadda. Jag och Sandra gav varandra menande blickar. Det var bara för mycket.

LÄS OCKSÅ: Hanna, 52, bröt sig ur Jehovas vittnen 

Satte ner foten: ”Satte bara upp handen och gick” 

När det var dags att duka av kom någon släkting till Elisabeth fram och bad oss hjälpa till. Det var helt absurt. När de andra högg in på bröllopstårtan, stod vi och röjde av och ställde in disk i maskinen efter 80 pers.

Vid ett tillfälle kom Marcus ut till oss. ”Vad duktiga ni är”, sa han. Han var lite berusad. Jag svarade inte och försökte att inte visa hur förbannad jag var. Vilken idiot. Någonstans fick jag en känsla av att han skämdes lite. Förmodligen var det inte hans idé att vi skulle vara gratis arbetskraft på hans bröllop. Där och då förlorade jag all respekt för honom.

Efteråt hade varken jag eller Sandra lust att parta loss på dansgolvet. Jag var arg och min nya klänning hade fått flera fettfläckar.

Droppen var när Elisabeth kom fram till oss runt ett på natten.

”Fint fixat, tjejer! Plockar ni fram vickningen nu är ni snälla? Gästerna börjar bli sugna på pajknyten.”

”Vet du vad, Elisabeth. Nu räcker det. Vi blev bjudna hit som gäster. I stället har vi fått jobba gratis under ett maratonpass. Du får hitta någon annan.”

Elisabeth försökte säga emot, men jag satte bara upp handen och gick.

Innan någon hade vaknat morgonen därpå åkte jag och Sandra hem. På måndagsmorgonen sa jag upp mig. Mitt förtroende för Marcus eller Elisabeth var kört i botten. Sedan ett par år jobbar jag för annan fastighetsmäklare. Här värnar man om varandra på ett helt annat sätt.

Josefine, 31, berättat för Åsa Görnerup

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *