Gå inte på myten om ett krisande pensionssystem


DEBATT. Det verkar vara inne att tala illa om det svenska pensionssystemet. Kvällstidningarna skriver gång på gång om hur man ska göra för att ”rädda sin pension”, och vissa banker och pensionsbolag hänger gärna på.

Senast 1 oktober påstod till exempel Skandia att en person som börjar arbeta vid 28 års ålder behöver spara 2 000 kr privat varje månad för att få ”en önskvärd pension”. I våras släpptes en rapport med slutsatsen att en 90-talist behöver spara flera miljoner på egen hand för att få samma pension som en 60-talist. Det är direkt felaktigt.

Jag menar att det är oseriöst att påstå att pensionssystemet står inför en nära förestående kollaps. Faktum är att det svenska pensionssystemet aldrig varit så robust som nu.

Lev längre och jobba längre

Varför talas det då så ofta om ett krisande pensionssystem? Det finns tre huvudsakliga anledningar till det:

Den genomsnittliga livslängden ökar i snabb takt. Det betyder att pensionspengarna ska räcka i fler år än tidigare, och att beloppet per månad därför blir lite lägre om vi envisas med att gå i pension vid samma ålder i dag som för 30–40 år sedan. Men varför skulle vi det? Om vi förlänger arbetslivet i takt med att medellivslängden ökar håller vi pensionsnivåerna konstanta och kan trots det njuta en längre pensionärstillvaro jämfört med våra föräldrar och generationer före dem.

Köpkraften har ökat

Reallönerna har sedan sekelskiftet stigit kraftigt i Sverige. Det har inneburit att inkomstskillnaden mellan de som arbetar i dag och de som arbetade för 20–30 år sedan har ökat. Däremot har det inte försämrat köpkraften för de som redan är pensionärer. Jämfört med 2003 har pensionerna realt (alltså efter att siffrorna rensats för inflation) ökat med 14 procent.

De som har de lägsta pensionerna har faktiskt i allmänhet fått en inkomstförstärkning när de gick i pension.

Det finns många som gynnas av att sprida rykten om att pensions­pengarna håller på att ta slut. De som tjänar grova pengar på ett ökat privat pensionssparande till exempel.

Fattiginkomsttagarna

Visst finns det äldre som tvingas klara sig på en mycket låg pension, inte minst ensamstående kvinnor. Det behöver vi ta tag i. Men de har i allmänhet haft en ansträngd ekonomi även tidigare i livet. Det svenska pensionssystemet bygger nämligen på livsinkomstprincipen, att pensionens storlek bestäms utifrån de inkomster du haft genom hela livet. Och de som har de lägsta pensionerna har faktiskt i allmänhet fått en inkomstförstärkning när de gick i pension jämfört med tiden dessförinnan. Det visade Alecta i en stor genomgång av pensionärernas ekonomiska situation tidigare i år.  ”Fattiginkomsttagare” är ur det perspektivet ett större samhällsproblem än fattigpensionärer.

Många aktörer ropar nu på subventioner för privat pensionssparande som en lösning på den allmänna pensionens pyspunka.

Jag menar att kostnaderna för att subventionera det privata pensionssparandet överstiger nyttan och att pengarna i stället borde användas för att förstärka den allmänna pensionen. Varför ska skattebetalarna subventionera de som kan spara – på bekostnad av de som inte kan spara själva?

Förstärk allmänna pensionen

En bättre lösning är att förstärka den allmänna pensionen och återställa nivåerna på inbetalningarna från dagens 17,21 procent till de 18,5 procent som utlovades när det nuvarande pensionssystemet sjösattes. Det skulle komma alla till del, minska antalet äldre med låg pension och göra ett redan robust system ännu starkare.

 

Av Staffan Ström

Pensionsekonom på Alecta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *