Bara dagar kvar – tänker MP släcka all kärnkraft?


DEBATT. En otroligt skarp varningssignal. Så beskrev klimatminister Per Bolund (MP) den senaste rapporten från IPCC. Tydligen är den inte tillräckligt skarp. Trots att klimatomställningen kräver all ren el som finns att tillgå, ser regeringen passivt på när 30 procent av Sveriges fossilfria elproduktion hotas av nedstängning.

I ett mellanlager vid Oskarshamns kärnkraftverk finns i dag 7300 ton använt kärnbränsle, allt som hittills använts i Sverige. Enligt tillståndet får där maximalt förvaras 8 000 ton. Om två år beräknas lagret bli fullt. Om inget görs kommer det därefter inte att finnas någonstans att förvara det använda kärnbränslet. Därmed försvinner också förutsättningarna för fortsatt drift av svensk kärnkraft. Den första reaktorn kan tvingas att stänga redan år 2024.

Få frågor borde ha högre prioritet

För den som värnar klimat och tillväxt borde få frågor ha högre prioritet. Men trots att regeringen haft kännedom om den stundande nedsläckningen i över ett år är det fortfarande talande tyst från Regeringskansliet. Nu återstår mindre än två veckor för regeringen att hindra en tvångsavslutning av svenska reaktorer. Enligt branschen måste regeringen senast den 31 augusti ge grönt ljus till Svensk Kärnbränslehanterings (SKB) ansökan om ett slutförvarssystem för använt kärnbränsle.

Till och med Vattenfall talade i vintras med befriande öppenhet om varför slutförvaret strandat: ”Det här handlar om att Miljöpartiet är väldigt kritiskt till kärnkraft och inte vill godkänna det”.

Det är en tidsram med små marginaler för en regering som gjort saktfärdighet till sin paradgren. Frågan om slutförvaret har legat på regeringens bord ända sedan oktober i fjol. Dessförinnan har ansökan om slutförvaret passerat Strålsäkerhetsmyndigheten, Mark- och miljödomstolen och de två berörda kommunerna. Det borde därför inte vara svårt för regeringen att snabbt skrida till beslut.

MP uppstod ur kärnkraftsmotståndet

Problemet är Miljöpartiets konservativa inställning till kärnkraften (och Socialdemokraterna som låter dem hållas). När Miljöpartiet bildades var det ur kärnkraftens motståndsrörelse. Samma motstånd lever kvar än i dag. Bygget av ett slutförvar innebär i praktiken en lösning på ett av kärnkraftens tidigare olösta dilemman. Med ett fungerande system för avfallet blir invändningarna mot kärnkraften svagare. 

Till och med Vattenfall talade i vintras med befriande öppenhet om varför slutförvaret strandat: ”Det här handlar om att Miljöpartiet är väldigt kritiskt till kärnkraft och inte vill godkänna det”.

Mellanlagret i Oskarshamn beräknas vara fullt om två år.

Foto: ALEX LJUNGDAHL

Kostsamt för klimatet

Historien vittnar om att nedmonteringar av kärnkraften i regel är en klimatkatastrof. Den förtida stängningen av reaktorerna i Ringhals, vars kalkyler vägde tungt av straffbeskattning, kommer enligt Konjunkturinstitutet att öka Europas utsläpp med 8 miljoner ton fram till mitten av seklet. Den politiskt framtvingade nedläggningen av reaktorerna i Barsebäck, 30 år i förtid, beräknas ha ökat utsläppen med 300 miljoner ton – mer än vad Sverige släpper ut på sex år.

Finland har redan börjat bygga sitt eget slutförvar efter den svenska modellen. I den mest allvarliga säkerhetsanalysen utgår man där från en rad fel redan från början, så som att kopparkapslarna som omger kärnbränslet är defekta. En person som i det scenariot tillbringar hela sitt liv ovanpå den mest förgiftade jorden utsätts årligen för samma mängd strålning som man får av att äta en klase bananer.

I strid med nationens intresse

Regeringens förhalande av slutförvaret är inte rationellt. Det bygger på Miljöpartiets förlegade dogmer, och en osannolikt dålig förmåga att prioritera viktiga svenska intressen. Det är hög tid för regeringen att ge grönt ljus till slutförvaret av använt kärnbränsle, inte minst för klimatets skull.


Av Ellen Gustafsson

Miljö- och klimatansvarig Timbro